Tvätt, blähh!

Hej

idag tror jag bestämt att det är dags att ta itu med tvättberget där nere. Det är alltså INTE frågan om smutstvätt, utan ett BERG a´la Everest av nytvättade paltor som behöver vikas och hitta tillbaka in i sina respektive garderober. Men allvarligt talat, finns det något tråkigare än att vika tvätt?? Jag kommer då inte på någonting.

Igår var vi i alla fall iväg och hälsade på hos världens gulligaste dagmamma, Inger. Fick en så härlig mormor känsla av henne, alltså inte att hon påminde om min mormor, och ABSOLUT inte om min farmor.
Känslan var mera att så här SKA det vara hemma hos en mormor/farmor.
Det kändes helt perfekt och jag blev övertygad om att DÄR ska lillkorven få börja. Helt övertygad, tills i morse när jag lämnade på dagis. Då kom en liten tjej ut i kapprummet, tog Mio i handen och sa "kom"... Mio log och sken upp som en sol, sket fullständigt i att jag skulle gå hem, och följde med flickan till lekrummet.
Fan, han har ju KOMPISAR på sitt dagis. Ska man då börja flytta på honom IGEN??? Nu vet jag varken ut eller in.

Dagisfröken sa att flickan i fråga hade frågat tidigare om Mio skulle komma idag. När de svarade att jo, det ska han, blev hon glad och sa; "Bra, för han är min bästaste kompis!"

Tydligen innebär föräldraskap att för resten av livet ha beslutsångest och skuldkänslor.